Början av februari 2002. Isen bar och det var således dag för en drabbning med fru gädda.
Den här dagen blev synnerligen trevlig och avkopplande. Gott kaffe, trevligt sällskap och några landade fiskar.

Lågtrycket och andra omständigheter gjorde dock resultatet aningen sämre än vi hoppats på. Men så är det ju ofta.
Jenkarn och Magnus drog med mig ut på en trevlig skärgårdsvik där isen var stark. Pulkor och slädar med allehanda attiraljer tillhör en framgångsrik ismetares viktigaste vapen. Magnus apterar donen och matchen kan börja! Vi spred ut oss från en vassudde och utåt.
En mört - om än i minsta laget för framgångsrik gäddjakt - hakas fast och får sin vana trogen agera rovfiskmat i djupet. Angelvipporna med sina bjällror vakar över hålet och vi över dem. Till en början är allt tyst. Efter en timme har vi fortfarande bara två missade hugg att skryta om. Sa nå'n att det var lätt att dra upp gäddor med den här metoden?
Men Magnus, som svurit på att dra upp en tiokilos den här vintern, visade strax var skåpet skulle stå. Mitt i en rökpaus fick han sin första gädda. Tillbaka med dig! Och för eventuella moraliska frågetecken vill jag direkt påpeka att det var plusgrader och att vi använde fingrar och ömsinta gällocksgrepp för att skona gäddorna. Jenk och Magnus spanar över donen och diskuterar taktik. Det högg på varierande djup. Omväxlande på 2,5 meter och på djupen ner mot 5-6 meter. Vi var splittrade i teorierna...
Och se... Även undertecknad lyckades kroka en ganska fin fisk. Hon vägde uppskattningvis 4-5 kilo och bjöd på ganska tuff fajt bland gäddnaten där nere. Mitt i kaffepausen pinglade det till. Jag fick se kaffet åka ut över isen och höll på att tappa både overall och mobiltelefon när jag tjurrusade över isen. Men mothugget funkade! Magnus gick på i ullstrumporna och krokade en tyngre gädda utanför en liten bergsknalle. "Nja, den är nog inte så stor", muttrade han.
Jenk var inte säker på det. "Den ser fin ut", tyckte han och gjorde sig beredd för landningen. Själv gjorde jag mig mest beredd med kameran. Och visst var den det. 6,5 kilo och välfödd. Banemannen Magnus som saknade sin tiokilos var inte speciellt imponerad. Men ändå ganska nöjd... Även denna krokodil fick återse sina jaktmarker efter en snabb fotografering. Hon tvekade inte särskilt länge innan hon vispade iväg med kraftiga stjärtslag.